video game vistas

the great views of video games

Spelkraschen 30 år senare

Publicerad 2013-08-16 18:22:00 i Blicken mot branschen,

1983 inträffade en intressant händelse inom spelbranchen. Ja, okej, det var även året Nintendo lanserade Famicom i Japan, så egentligen var det två intressanta händelser. Men det är faktiskt på sätt och vis kopplat till det jag ska skriva om och förresten kommer vi nu från ämnet! Hähum... Det riktigt stora som skedde 1983 var förstås "The Great Video Game Crash of 1983" - eller på inländska: "Spelkraschen 1983". Namnet gör ett rätt bra jobb i att förklara vad som hände: Försäljningen av konsolspel störtdök och hela industrin dömdes vara död inom kort (OBS. datorspelen inkluderas inte). Jag hävdar att det finns anledning att tro att vi nu, 30 år senare, är på väg att upprepa historien. Och nu ska jag förklara varför.

 

Först ett mått bakgrund. Spelkraschen 1983 berörde främst Nordamerika, där den moderna spelkulturen hade fostrats fram under 70-talet. Det var flera faktorer som föranledde kraschen, vissa av dem separata sammanträffanden, kopplade genom ett slags dominoeffekt och andra var kort och gott ett visst företags återkommande dåliga omdöme och unkna affärsbeslut. Kort och gott: Atari var herren på täppan med sin konsol "Atari 2600" och de tjänade storkovan. I början av 80-talet svämmade marknaden över av nya konsoler från företag som ville profitera. Till slut fanns det elva (11!) olika konsoler för konsumenten att välja bland och nya, billiga spel av skräpkvalitet bara drällde ut. På detta fick Atari hybris och när företaget fick rättigheten till Pac-Man så tillverkades fler spel än det fanns sålda Atari-konsoler. Och då var deras Pac-Man dessutom en usel version som ingen gillade. Sedan hände E.T. och det blev förmodligen droppen som fick bägaren att rinna över. Folk slutade helt enkelt tvärt att köpa konsoler och spel. En marknad som bara uppfunnits några år tidigare hade nu blivit sönder-exploaterad och dränkt med billigt skräp. Konsolmarknaden dödförklarades.

 

Kanske var den främsta anledningen till att allt gick fel att ingen hade någon koll på vad de gjorde. Det fanns ingen uppfattning om vilka spel folk kunde tänkas gilla eller ogilla, inga etablerade spelgenrer eller stora namn. Lägg på att det inte fanns någon spelpress, nåja, inte som det finns idag. Det fanns ingen som kunde bedöma spel eller hjälpa kunder göra ett bra köp. Alla bara gjorde det de gjorde och hoppades att det skulle sälja. Det enda som var tydligt var ju just det: Folk verkade gilla dessa nya spel som man kunde ploppa ned i sin egna konsol vid teven: Det sålde ju! Idag ser läget annorlunda ut. Idag har de stora företagen full koll på vad som förväntas av deras nya spel, dels genom att de själva tar tempen på marknaden innan de sätter igång med ett mångmiljonprojekt, dels genom att det nu finns en spelpress att tala om! Vi läser och har kunskap och insikt på ett vis som helt enkelt inte var möjligt på 70- och 80-talet.

 

Så då finns det väl ingen chans att 1983 upprepas? Jag säger att det finns anledning att inte vara allt för säker på vad som kommer hända! Överallt tycker jag mig finna tecken på att vi återigen blåser upp en bubbla som vid något tillfälle måste spricka. Det tydligaste tecknet är smartlurarnas ankomst och etablering som seriös spelplattform. Fler och fler företag inser vilka pengar som finns att tjäna på att utveckla ett jämförelsevis superbilligt spel, ge bort det "gratis" och sedan ta betalt för små, små saker i spelet som berikar upplevelsen. Det släppts ofattbart många nya spel till smartlurarna varje månad! Vissa är genuint bra och utvecklade av dedikerade människor men en övertygande del består av ett återanvänt koncept i ny kostym. Och det säljer som smör! Visst finns de stora pengarna fortfarande i de nya Super Mario-spelen, eller i nästa Call of Duty men trenden vänder sakta. I ett klimat som detta, där mer pengar kan tjänas på mindre ansträngning, hur ska någon till slut låta bli att skära ned på ambitionerna? Om marknaden köper billigt skräp, då är ju det vad industrin kommer att producera.

 

Utöver detta så kommer det oftare och oftare rykten om det ena eller andra företaget som ser på möjligheten att släppa sin egna spelkonsol. Nu senast var det Amazon.com (ja, sajten där du köper film, spel och kuddfodral... m.m.) som ryktades vara igång med en egen Android-baserad konsol! Det låter absurt, men vänta, här är några fler som tidigare ryktats vara på gång med en egen konsol: Valve, Apple och Google! Utöver det är det bekräftat att Nvidia och Mad Catz SKA släppa egna konsoler! Hur många konsoler kommer finnas inom tre år? Hur ska vi kunna få överblick och hur ska vi hålla intresset uppe med så många valmöjligheter? 

 

Så, ganska likt hur det var inför Spelkraschen 1983, nu har vi en marknad som översvämmas av spel av odiskutabelt sjunkande kvalitet. Och återigen verkar företag till höger och vänster undersöka sina chanser med att utveckla och sälja sin egna konsol. Men var kommer det innebära för konsumenten? Jag tycker mig se en spelmarknad som töjs ut mer och mer, tunnare och tunnare. Samtidigt har marknaden breddats, fler människor spelar nu, på ett eller annat vis, än förr. Finns det verkligen plats för allt? Alla stora konsolnamn med alla nya mindre, alla billiga app-spel med alla påkostade storspel? Det är i alla fall jag inte helt övertygad om. Står vi inför en ny spelkrasch? Nej, förmodligen inte alls. Industrin har lärt sig från historien och det finns en helt annan förståelse om spelmarknaden som inte fanns i början av 80-talet. Men ändå, jag tror att något kommer brista om det fortsätter i denna rasande takt. Vad tror du?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Bloggens skriftställare

Min profilbild

travisDGedna

Sedan jag var en liten grabb har jag varit fascinerad av alla fantastiska världar som funnits att besöka i e-spelsmediet. Färgsprakande, fysiktrotsande vyer där möjligheterna saknar gränser! Vad som började som ett underhållande tidsfördriv för ett barn växte med tiden till något djupare i sinnet. E-spelen är en del av mig, de beskriver mig. Denna blogg är en plats för mig att dela med mig av mina tankar och känslor om de vackra och fullständigt digitala platser vilka jag rest till genom livet.

Arkivet